Ett år i Göteborg

Så har det nästan gått en hel dag på det nya året. Ärligt talat så fick året ingen toppen start och jag känner mig riktigt nere. Delvis kanske beroende på det faktum att jag var på sjukhuset hos farmor. Sjukhus är aldrig trevliga, men särskilt otrevligt tror jag alldeles bestämt att MAVA är. Svårt också att se någon man håller av ligga i en säng så där hjälplös. Intellektet säger att åldern tar ut sin rätt, men det mesta av mig ger sig hän åt en skrämd känsla av att det är något ruskigt fel med världen.

Annars vet jag inte, det har regnat/snöat och jag sover dåligt. Hjärtat är tungt helt enkelt. På söndag åker jag tillbaka till Göteborg igen. Den här gången kan jag inte bestämma mig för om jag ska längta efter återresan eller inte. Hur som haver så har jag ännu inte läst kurslitteraturen än, men det finns ju en hel natt mellan söndag och måndag. Så kan det gå när livet inte riktigt är som det ska. Förresten tror jag att jag behöver gråta. Det ska vara nyttigt säger de. Imorgon kanske jag får kramas. Ibland glömmer jag liksom att jag är vuxen. Det passar sig inte längre riktigt att krypa upp alldeles nära hos "vem som helst." Gode Gud, jag behöver kroppskontakt!

Med hopp om en bättre morgondag! Nu ska jag se färdigt på "I Rosens namn". Hur blir det med sovandet i natt då? Ja, den som lever får se!!