Ett år i Göteborg

Idag är jag riktigt arg, så där så jag nästan böjar gråta. Känner mig förorättad utan att riktigt veta varför. Det troliga skälet tänker jag inte ens nämna. Idag hatar jag att vara ledig måndagar. Jag förväntas göra så mycket annat än att just vara ledig. Men hallå, måndagen är min söndag!!! Min vilodag. Det är tufft nog att jag inte får två dagar i rad ledigt, jag ska inte bara behöva ha en dag för att jag "kan" och bör göra massa andra saker när jag har ledig dag.

Jag är trött på det här, trött på volontäråret. Trött på att vara någon andra kan köra med, trött på att bo tillsammans med någon jag själv inte valt att bo med, trött på att inte ha något eget. Trött på att kompromissa hela tiden, trött på det mesta helt enkelt.

Det enda goda ilskan för med sig är att jag kommer att ha ett skinande rent hem när eftermiddagen övergår ikväll. Om jag inte kan med att skrika så kan jag ju alltid städa. Städa är terapi. Jag ska putsa fönster, skaka mattor, gå med pappers insamlingen. Damma. Jag ska göra allt och sen ska jag var nöjd.

Fast jag vill vara arg ett tag först, så innan jag börjar städa så äter jag