En blogg i moll
Som ni kanske har märkt går tonerna på bloggen numera ganska mycket i moll. Jag kan inte lova förändring eller förbättring. Det är som det är helt enkelt. Endera dagen så kanske det blir lite muntrare toner. Jag tar varje dag som den kommer.
All ledig tid tillbringas i soffan, inlindad i täcket och med en bok, eller möjligtvis ett TV-program. Jag är rätt trött på det mesta just nu, less. Mycket som är knepigt. Jag tar kanske livet på för stort allvar? Jag vet ju inte hur man gör annars. Jag längtar efter att skratta.
Förresten, visste ni att man kan längta så mycket efter närhet, beröring att det gör ont i hela kroppen? Jag vet att man kan. Jag vet.
All ledig tid tillbringas i soffan, inlindad i täcket och med en bok, eller möjligtvis ett TV-program. Jag är rätt trött på det mesta just nu, less. Mycket som är knepigt. Jag tar kanske livet på för stort allvar? Jag vet ju inte hur man gör annars. Jag längtar efter att skratta.
Förresten, visste ni att man kan längta så mycket efter närhet, beröring att det gör ont i hela kroppen? Jag vet att man kan. Jag vet.
Kommentarer
Postat av: Bloggblad
Det gäller bara att härda ut... och minnas att det alltid går upp och ner. Sen är det bara en idyllisk bild, det där att man ska vara sorgfri och lycklig i ungdomen. Jag tyckte det var en svår tid, betydligt lättare sen...
Postat av: Jeez
Man måste få lägga nåt gammalt över sig ibland också. Faktiskt. Jag har alltid haft stort behov av det. Det är mina ökenstunder. Ibland har jag dåligt samvete för det -att jag inte orkar eller vill. Men vad tjänar det till? Vad det lider så kommer det där (ofta lilla) som lyfter en ur soffan och ger lite lust tillbaka!
Trackback
