Livets allvar

Sorgen är tyst och tung. Den gör mig inte illa utan sluter in mig i ett täcke. Jag vill gå i ide. Soffan är min bästa vän. Det är svårt att förklara det som är.

Det ÄR mest. Sorgen är som ett litet barn som vill bli upptaget i knät, omskött och älskat.

Jag fortstätter hasa runt i mina själsliga morgontofflor, och nu skulle jag vilja gå hem till soffan. Först är det körövning.

Just nu läser jag Martin Lönnebo och Tomas Sjödins brevväxlingsbok Väder, vind och livets allvar. Jag lär mig mycket. Det är många tankar som de två männen delar i sin brevväxling.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0