Min ryggsäck
Det finns en person, en arbetskamrat i församlingen som jag inte förrän nu lärt känna. Det är inte mer än ett par veckor sedan vi först pratade med varandra. Idag känns det ändå som om den arbetskamraten är en av dem jag kommer minnas, och bära med mig från volontäråret.
Det får mig också att fundera på vad jag kommer bära med mig för andra saker. Vilka kommer jag behålla kontakten med? Vad kommer jag att minnas? Vad har varit viktigt? Det syns sällan förrän efteråt. Jag kan kanske ana en del, men oftast är det något helt annat som blir viktigt, som blir kvar.
Min djupare tro och tillit behåller jag, det är inte något som förändrats över en dag utan något som har djupnat med tiden.
Kartongerna i lägenheten blir allt fler. Jag är på väg nu, i glädje och sorg.
Det får mig också att fundera på vad jag kommer bära med mig för andra saker. Vilka kommer jag behålla kontakten med? Vad kommer jag att minnas? Vad har varit viktigt? Det syns sällan förrän efteråt. Jag kan kanske ana en del, men oftast är det något helt annat som blir viktigt, som blir kvar.
Min djupare tro och tillit behåller jag, det är inte något som förändrats över en dag utan något som har djupnat med tiden.
Kartongerna i lägenheten blir allt fler. Jag är på väg nu, i glädje och sorg.
Kommentarer
Trackback
