Tvivel och tro
Idag är det onsdag, och jag har hållit i middagsbönen. Jag pratade lite om Tomas, som evangelietexten handlade om i söndags. Han som tvivlade. Jag läste någonstans för en tid sedan att tvivlet hjälper oss att ta vårt tro på allvar. Det ligger mycket i det.
Jag har en ibland en oförmåga att låta människor dra sina egna slutsatser. Helst vill jag berätta allt. Därför var det en utmaning för mig idag att berätta en berättelse, där man själv får ta med sig det man vill ta med sig, där det är fritt att dra slutsatser. Det kändes nästan fel att sätta sig ner utan att förklara vad jag ville säga med det jag sa. Det var nyttigt för mig, även om det kändes frustrerande. Damerna var nöjda, så då får jag också vara nöjd. De berömmer så mycket varje gång. Jag blir glad.
Nu ska jag ta hand om disken efter fikat och baka kladdkaka till musikcaféet ikväll. Har jag tur kommer jag härifrån strax innan 22.
Är du bra på bloggdesign? Hade behövt lite hjälp i så fall :)
Hejhej! Har du inget för dig kan du svara på dagens fråga http://jyees89.blogg.se/1207132512_dagens_frga.html Ha en fortsatt trevlig dag :)
Vad du jobbar. Tomas är en sorglig figur. Efter åren med Jesus missade han ändå det väsentliga genom att gå och grubbla i ensamhet...
Hosanna: Ja, någon måste ju göra det också (jag sitter fortfarande på jobbet). Tur att jag snart slutar här så jag får lite lugn och ro ;)
Mm, visst är det sorgligt, men jag finner det också tröstande. Även han som var med och såg allt det som hände kunde grubbla och tvivla. Kunde kanske känna sig ensam med sin oro och sitt tvivel. Är det sant? Händer det verkligen? Jag är också ganska bra på att missa det väsentliga. Jag önskar att jag hade bättre ögon för det som verkligen är viktigt.
