Okristligt
Jag återkommer med uppdatering och eventuella bildbevis imorgon. Jag har aldrig varit i Eksjö förut, så det ska bli spännande!
när duger jag?
Så upplever jag det inte alltid, men för varje gång jag möter attityden så blir jag mer och mer less. Ge mig chansen så ska jag visa att jag inte är dum!
Lika olika
Det får mig genast att tänka på området jag bor i nu. Det som jag säger om några områden i Linköping, så säger Göteborgare och Hjällbo där jag bor. Ändå tror jag inte ens att Söderköping är så lungt som Hjällbo är på kvällarna. Jag undrar vad det beror på? Jag gissar att det beror på att vi så lätt påverkas av medias bild, av rykten och kanske helt felaktiga slutsatser.
Studentområdet Ryd vill jag inte bo i därför att jag inte trivs där, det är inte så fräscht som det kanske har varit och jag känner lite att jag inte vill bo i ett område där det nästan bara bor studenter. Jag har varit ganska mycket i Ryd eftersom jag har ganska många kompisar som pluggar där.
De andra två områden jag röstade ner, varför gjorde jag det? För att jag inte skulle gå ut där på kvällen, i alla fall inte i de delar av områdena där jag har varit förut. Det känns inte säkert, och jag är inte speciellt feg av mig. Jag tror inte på att tjejer ska sitta inomhus på kvällarna för att vi är rädda för det ena och det andra. Jag är sällan dumdristig, men inte heller specieltl försiktig av mig. Jag har inget emot att promenera genom Hjällbo på kvällarna
Ändå får jag ärligt säga att jag kan ha fel. Jag har aldrig bott i de här områdena en längre tid. Jag har varit där på besök. En person som svarade på kommentaren hade bott i området har bott där i 20 år. Hon vet alldeles säkert mycket bättre än jag om området är bra eller inte.
Jag tänker att det är som med allt annat, mitt utifrån perspektiv kan aldrig beskriva hur det verkligen är att bo där. För att få en rättvisande bild behövs ett inifrån perspektiv. En bild från någon som vet. Jag kan dra slutsatser av vad jag läser, ser och hör. Det kan ändå aldrig bli fullt giltigt som ett fakta, det blir min åsikt om hur jag tror det skulle vara att bo där. En röst från någon som bor där blir mer rättvisande, någon som kan säga "Så här är det faktiskt att bo här". Det blir fakta på ett annat sätt. Jag kan bara spekulera, jag vet inte själv förrän jag har prövat.
Hur orkar man leva?
Jag har i alla fall med tiden klätt mig i kläder som passar. Förstått att låtsad styrka inte tjänar någonting till. Det är bättre att möta livet såhär, som jag är. Skör och stark på samma gång.
Då och då kan jag ändå tycka att det vore trevligt med lite sällskap. Framför allt trivs jag i vännen A's sällskap. Vi kan vara tysta tillsammans, och vill vi så kan vi prata. Vi kan kramas och inte kramas.
Den tunga sorgen och den djupa oron är ibland lite för intensivt för att jag riktigt ska orka. Ikväll ska jag försöka sova tidigt.
Välkomna till det mångkulturella Sverige
Annars? Livet är inte på topp. Jag är trött och ledsen utan någon egentlig anledning. Tur att man kan vara både glad och ledsen på samma gång. Jag har inte riktigt lust med någonting. Jag skulle vilja åka i väg någonstans där det är lungt och tyst, där det går att gå promenader i vacker miljö, där det går att slappna av och till och med komma över ångesttröskeln. Jag vet ett ställe, dit skulle jag vilja åka. Det finns på östkusten, och är ju inte jätteavlägset. Däremot saknas tiden och pengarna.
Mörbultad
Min kropp har ont i dag. En reaktion på gårdagens små fall. Det ena i en trätrapp och de båda andra på plan mark. En ordentlig lårkaka och en sträckt bröstmuskel tycks vara resultatet. Dessutom är jag väldigt trött.
Idag har jag varit i Gunnilse och kokat soppa, pratat med prästen H samt ätit soppa. Det är meningen att jag ska gå med prästen H en vecka senare i vår. Så vi pratade om det och vad jag ville vara med på. Jag ser mycket fram emot att gå med henne. Jag ska få dyka lite djupare in i vad det innebär att vara präst. Så v.18 blir nog en trevlig vecka.
Dessutom har jag varit på Nordstan och inhandlat lite livsnödvändigheter.
¤ Ett par nya leggins
¤ Overknee strumpor att ha tillsammans med ovan nämnda leggins
¤ En nagelsax efter som den gamla ligger någonstans i Göteborgs kloaker
¤ En skrivbok från pocketshop
Jag hade tänkt gå på kvällsmässa i Hjällbo också, men när jag kom till kyrkan så visade det sig att det inte var någon mässa ikväll. Då firar jag min dopdag med att äta kladdkaka i stället.
Utmaning
klockan ringer högt
snökaos genom fönstret
sömndrucket vaken
idag skrev de om snökaos i tidningen.
Dagens citat
sa prästen och vi andra i konfirmandarbetslaget tittade konstigt på henne tills hon förklarade att hon syftade på att två konfirmander hade ansvar för en "egen" nattvardsstation under konfirmationsgudstjänsten.
Ett annat bra uttryck är att "det där dags att gnugga betarna".
Tänk så mycket konstigt som kan flyga genom rummet när man planerar konfirmandläger.
Barnslig - en absolut nödvändighet.
Tisdag, lönedag, storhandlingsdag, promenaddag, mötesdag, snöleksdag. Några beskrivningar av min tisdag. Framförallt gillade jag snöleksdelen. Tur att det finns andra vuxna som precis som jag tycker det är roligt att leka i snön. På friskvårdspromenaden utbröt ett snöbollskrig i miniformat när vi passerade skolan där handledarensbarn går. Så nu har jag fått min beskärda del av vinterlek, även om jag saknar skidåkningen mycket.
Det snöar och töar om vartannat, solen är vårvarm men när den inte visar sig är det ganska kyligt. Resultatet blir en väldig halka på gångbanor och trottoarer. Jag har redan halkat 4 gånger idag, två gånger så mycket att jag satt mig på rumpan. Den ena var av klantighet (kliv INTE i en trätrappa full av blötsnö) den andra bara hände trots att det inte alls såg halt ut. Jag är ändå nöjd för äggen jag hade handlat var fortfarande hela när jag kom hem.
Om jag orkar ska jag lägga in lite bilder från vinterpromenaden när jag kommer hem i eftermiddag.
Ta det försiktigt utomhus, ni som har snö och halt! Jag vill inte höra om några brutna ben eller armar. I gengäld så ska jag också promenera på säker mark hädanefter.
Universitetsångest
Hur som helst tänker jag för en gångs skull lyssna på mitt hjärta och vara där jag helst av allt vill vara. Jag trivs bra i Göteborg, och har det bra i Göteborg det är bara det att jag hellre vill vara någon annanstans. När det för en gångs skull är så att jag längtar till någonting utan att längta bort från något annat, då kanske jag ska lyssna på mig själv och åka hem.
Så nu tar jag ett djupt andetag och fyller i min ansökan! (dessutom kan jag se mina mycket snygga gymnasiebetyg på ansökningssidan, vilket är det roliga i den här situationen)
UPPDATERING
Nu har jag skickat ansökan (JAG KAN FORTFARANDE ÄNDRA DEN) det blev Litteraturvetenskap i Linköping i första hand. Men som sagt, det går fortfarande att ändra den.
Oreda
Återkommer senare.
Som jag vill att saker ska vara
Ikväll har jag varit på påskdagsknytis hos arbetskamrater och bekanta. Det som är så fint är att alla som bor där bjuder in några vänner och så blir det fullt av människor med olika bakgrund. I mötet kan så mycket hända. Människan är relation, och vi blir till i relation. Så tror jag. Vi behöver andra för att kunna spegla oss själva, för att förstå oss själva. En sådan här knytis innehöll för min del ett ganska långt teologisktsamtal (roligt och spännande att få vända och vrida på olika frågor tillsammans med andra människor), samtal om framtid drömmar och nuet, samtal om drömmar i bemärkelsen att vi pratade om drömtydning och vad som påverkades oss att drömma, en rundvandring bland stora akvarier, samt mycket god mat. I en annan del av huset pratades det mycket spanska, det pratades fotboll, barnen lekte och helt plötsligt började några dansa Salsa. Sådana fester vill jag ha. Så vill jag att det ska vara. Gemenskap och kravlöshet.
Jag vill ha en öppen dörr för "det är viktigare att vännerna kommer in än att tjuvarna stannar ute" som min kloka vän Åsa sa till mig någon gång i höstas. Jag vill leva där människor känner sig välkomna att vara. Det är så jag vill att det ska vara. Inga avstånd mer, ej främlingsskap (SvPs 396)
Små värdsliga problem
Dessutom känns det som om jag ska börja gråta och jag vet inte riktigt varför. Ibland beter jag mig alldeles ologiskt. Jag förstår inte hur det går ihop sig riktigt. Jag antar att livet bara är ibland.
Förut idag satt jag dessutom och läste bloggar så länge att jag brände riset, så det var bara att börja om igen. Det sista av mina små värdsliga problem är att jag inte vet alls vad jag ska ha på mig. Min garderob skulle behöva en rejäl uppfräschning. Detta kommer dock inte hända förrän i augusti, så jag får stå ut till dess.
Flicka, tjej, kvinna, tant
Det är en sak som jag har funderat på ett tag. Hur kvinnor/tjejer benämner sig själva. Hoppas ingen tar illa upp nu, utan kom gärna med tankar och synpunkter på mitt resonemang. Gränserna mellan de fyra stadierna i rubriken är tämligen flyttande, de hakar nog till och med i varandra i övergångsperioder. Ändå tänker jag att varje nytt ord också är en beskrivning av vilken fas i livet vi befinner oss i. Motsvarande finns ju även för killar, men eftersom jag själv är av kvinnligt kön så väljer jag att fundera kring det.
Mina defenitioner blir nog ändå att vi är flickor fram till tonåren, här inträder någon slags flytande fas där vi under ett tag både är flickor och tjejer. Tjej låter lite tuffare, lite mognare. När jag för någon månad sedan blev kallad flicka så kände jag att det inte alls stämmer in på vem jag är (det finns ett par personer som fortfarande får kalla mig flicka men det handlar mest om trygghet). Så jag är alltså tjej, eller kvinna. Hur länge är man tjej? Bra länge kan man nog kalla sig både tjej och kvinna, ibland tycker jag det ändå det känns lustigt när medelålders kvinnor kallar sig för tjejer (ta inte illa upp nu). Jag tänker att det också handlar om vad man känner sig som inuti. Vem är jag? Vad är jag? Till sist, tant? Ja tant tror jag man kan bli som trettioåring, eller inte alls. Jag tänker mig det som ett beteende, ett sätt att vara mer än en ålder.
En sista tanke, och den som jag nog finner mest trolig, är att vi alla bär delar av de där stadierna i oss. En kvinna vid namn M får gärna kalla mig för lill-flickan som hon då och då gjorde. Men om t.ex. någon av mina kollegor skulle göra det, då skulle jag bli sur och känna mig lite trampad på. Så vi är nog allt det där samtidigt och olika dagar. Idag är jag nog ändå en ung kvinna.
Det här kanske inte var en så intressant diskussion, men vänta ni bara en annan dag när jag orkar så ska jag fundera över kropp, själ och ande. Det kan bli spännande.
Påskafton
På eftermiddagen tog jag en tur med spårvagn 9 till ändhållplatsen för att hälsa på goda vänner och bli bjuden på lite fika. Det var jättemysigt och trevligt. Skönt att komma ut lite i friska luften. Solen skiner så det skulle kunna vara riktigt skönt ute. Tyvärr är Göteborg på det viset att det inte går att klä sig mot vinden, hur jag än bär mig åt så fryser jag. Ylletröja och tjock jacka till trots.
Nu väntar helgens påskmåltid. Kycklig, klyftpotatis (hemmagjord, naturligtvis!) och bearnaisesås. Egentligen var det lax tänkt på menyn men när jag kom till ICA var den kallrökta laxen slut. Så efter en tids funderande kom jag på den synnerligen smarta lösningen att köpa färdigmarinerad kyckling. Lika lite arbete som laxen.
Sedan undrar jag om någon av mina läsare har något bra tips på en enkel och billig rätt att ta med till ett knytkalas. Jag funderade ett tag på att baka något, men vill nog hellre laga någon mat. Tips mottages tacksamt!
Trötthet
Hur som helst så var det en väldigt stämningsfull långfredagsgudstjänst. Texterna är starka och det tomma altaret med de fem rosorna och törnekronan biter tag i något inuti mig. Jag lämnades inte oberörd.
Nu är det snart äntligen legitimt att gå och sova. Imorgon ska jag ligga i sort sett hela dagen om jag är lika trött, bara jag orkar jobba på midnattsmässan.
UPPDATERING
Funderar också allvarligt på om jag borde ge min själ lite ro och vila ett tag. En tanke är att kanske åka HIT några dygn till sommaren. Stillheten är någo alldeles enastående och när stressen lagt sig kan till och med jag slappna av jag behöver bara komma över tröskeln. Jag måste försöka ta hand om mig själv på bästa möjliga sätt i alla fall. Frågan är bara om den nuvarande situationen håller den tid som är kvar innan jag blir ledig. Mitt sommarlov börjar 17 juli. Hur länge ska jag vänta innan jag agerar?
Långfredag, Good Friday, Le Vendredi saint
Mitt liv är inte speciellt spännande. Det kretsar runt en vardag som är sig lik, från vecka till vecka. I alla fall nästan. Jag tänkte berätta om gårdagens agapemåltid och skärtorsdagsmässa och korsvandringen över Hammarkullen som ändå var väldigt speciellt. Jag tror jag skulle förstöra om jag berättade om det. Ibland är det bättre att behålla det för sig själv. På något vis skulle det förlora i värde om jag berättade.
I dag är det långfredag. Jag är trött, och vill helst hasa omkring i myskläder hela dagen. Det går inte an! Jag ska vara på jobbet om några timmar. Körövning och långfredagsgudstjänst. Mitt starkaste minne av en predikan kommer från en långfredag för ett par år sedan. Prästen som predikade talade om vilka alternativ Jesus hade haft, men att han till slut inte kunde ha gjort något annat än han gjorde, det fanns ingen annan väg. För Gud vill inte makt, Gud vill kärlek.
Dessutom har jag en högst personlig relation till långfredagen som jag inte tänker dela med mig av här, men som gör långfredagen så mycket viktigare för mig. Då handlar det inte så mycket om korset, utan om mitt liv idag, eller snarare då.
Långfredag är dessutom ett namn som jag tycker stämmer illa med dagens budskap. Själv röstar jag på engelskans Good Friday, Goda fredagen.
Jag fortsätter mitt inte så spännande liv i soffan där jag tänker läsa en bok av Laurie R. King om Mary Russel och Sherlock Holmes. Jag ser fram emot god läsning!
Skärtorsdag
Internet är väldigt bra när man vill ta reda på saker som man undrar över, typ varför skärtorsdagen heter skärtorsdagen. Mycket spännande!
Min skärtorsdag började tidigt. Redan innan åtta (i vanliga fall börjar jag 11 på torsdagar) var jag i kyrkan och klockan åtta firade vi, mest arbetslaget, mässa med fotatvagning då kyrkoherden tvättade fötterna på dem som så önskade. Mässan följdes av en jättefrukost med samkväm som varade i ett par timmar. Så först nu har jag kommit till jobbet efter en halvtimmes promenad från ena kyrkan till andra tillsammans med kyrkoherden.
Vi pratade om våren, och det goda i att inte vara "infödd" i kyrkan, även om det också kan vara gott ibland. Jag har gått "hela vägen" som han uttryckte det och menade då barngrupper, konfirmation, ungdomsgrupp och här står jag nu. Jag tänker också att jag på något sätt ändå kommer utifrån. För det jag gör och önskar finns nästan inget stöd från mina närmaste. Jag har valt min väg och funnit en styrka för och i det.
Solen skiner utanför fönstret, det är takdropp våren kommer sakta. Resten av dagen ägnas åt umgänge med församlingsbor, först har vi påskbuffé och sedan, ikväll, agape måltid och skärtorsdagsmässa. Det är nu allt börjar.
Nåden
Dymmelonsdagen
Hur som helst så vet jag att onsdagen har fått sitt namn efter som man förr bytte ut metallkläpparna i kyrkklockorna, mot träkläppar för att klangen skulle bli så dämpad som möjligt. En slags förberedelse för långfredagen. I Tingstad församling som är min "hemförsamling" (om inte geografiskt så i alla fall i hjärtat) har man de senaste åren dymlatklockorna. Man har dock inte bytt ut kläpparna utan istället klätt in dem i något slags tyg. Själv har jag aldrig varit med men mina vänner i ungdomsgruppen har varit det. I år vet jag intet riktigt hur de gör där hemma. Jag är ganska långt borta och saknar mina "vanliga" påsktraditioner.
Jag ska åka från jobbet om en dryg timme. Imorgon ser jag fram emot en 12 timmars arbetsdag och ska därför ta det lite lungt med arbetandet idag. Dessutom behöver jag bunkra upp med böcker inför helgens lediga tid och städa mitt rum så Hanna som kommer imorgon slipper sova tillsammans med dammråttor på mitt golv.
Utanför fönstret skiner solen och snön smälter, men en säker källa sade igår att hon hört att det skulle bli oväder och vinter i helgen. Jag hoppas inte, fast det är ju å andra sidan inte så mycket att göra åt. Min vana trogen kommer det säkert något mer skrivet idag. På återhörande!
Livets allvar
Det ÄR mest. Sorgen är som ett litet barn som vill bli upptaget i knät, omskött och älskat.
Jag fortstätter hasa runt i mina själsliga morgontofflor, och nu skulle jag vilja gå hem till soffan. Först är det körövning.
Just nu läser jag Martin Lönnebo och Tomas Sjödins brevväxlingsbok Väder, vind och livets allvar. Jag lär mig mycket. Det är många tankar som de två männen delar i sin brevväxling.
Tibet
Världen ställde sig bakom munkarna i Burma.
Nu har till och med Dala Ilama haf presskonferens, men världen och dess ledare tiger. P1 sänder ett reportage just nu, på nyheterna ser jag ett litet inslag. Det handlar till sist inte bara om Tibet, utan en hel jättenation med enorma ekonomiska klyftor, där människor inte kan röra sig, tycka och tänka vad de vill.
Jag undrar om tystnaden beror på Kinas roll i världsekonomin... jag bara undrar.
Att hasa runt i morgontofflor
Sakta har jag ändå börjat längta efter något annat, något mer. Tussilagon väckte något i mig, en längtan. Jag tänker att det är första steget ut ur tröttheten. Längtan är något positivt. Jag orkar i alla fall se vad som händer omkring mig. Jag är på väg tillbaka, men jag räknar med att det tar tid. Jag vill inte stressa. Den här månaden har varit en av de bästa månaderna i mitt liv, trots allt. Jag har lyssnat på vad jag mår bäst av. Det har inte hänt så ofta tidigare i mitt liv. Jag behöver vara här, där jag är nu. Det gör ingenting att det är som det är. Soffan är skön och täcket är varmt och gosigt. Oftast finns det ett trevligt (om än alldeles hjärnlöst) tvprogram att titta på.
Min själ hasar runt i sina morgontofflor ett tag till. Jag tänker inte tvinga den till något annat.
Bakslag
Tiden sedan jag vaknade har ägnats åt tidningsläsning. Tre morgontidningar ramlar in i brevlådan varje morgon. Det är knappt så jag hinner med annat än på måndagar. Idag var det mest dyster läsning. Om personer med skyddad identitet som inte får hjälp, om Darfur, Israel, Islamofobi och diverse andra hemskheter. På SvDs Debatt sida fanns däremot något bra och positivt. Ett upprop för de papperslösaflyktngarnas rätt till Sjukvård. Det var bla underskrivet av ärkebiskop Anders Wejryd, Marianne Nivert, ordförande för Rädda Barnen och LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin.
Jag tycker det är bra att det uppmärksammas. I Göteborg finns Rosengrenska som hjälper flyktingar. På jobbet hör jag ständigt historier om papperslösa som inte får den vård de behöver. Det känns nästan omänskligt. Hur skulle vi vilja bli bemötta om vi flydde från samma situation. Tankemässigt går det inte att sätta sig in i hur de här människorna har det, men så långt ska vi väl ändå klara av att tänka, hur skulle vi vilja bli bemötta i deras situation? Jag tycker solidaritet är ett vackert ord i det här fallet, något vi kanske borde använda lite oftare? Solidaritet med dem som flyr från krig och förföljelse. Eller varför inte använda ett bibelord, det som brukar kallas gyllene regeln, den kan man hitta i Matteusevangeliets sjunde kapitel.
Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.
Varför ska det vara svårt att leva så, både i litet och stort?
Huslig
Det blev inte någon sådan där jättestädning, men mattorna åkte ut på balkongen jag plockade undan tidningar som på något sätt lyckas föröka sig genom lägenheten. Sedan slogs jag lite med snabeldraken och funderade på om inte ett själv sanerande golv vore att önska. Rent och fint blev det i alla fall, så jag behövde inte se en massa damm i solgasset.
Från köket spreds sedan en doft av nybakat bröd. Grahamsbullar tillverkades denna gång. Imorgonbitti ska mina smaklökar bedömma resultatet. Fast det blir nog snarare imorgon förmiddag. För nu tar jag helg. Imorgon är min söndag, min vilodag. Tänk så konstigt allt blir när man jobbar i kyrkan.
Vår även i Göteborg.
Våren överväldigade mig. Helst hade jag velat traska upp i skogen bland mosa, bergknallar och granar. Kläderna tillät inte detta äventyr så jag fick snällt hålla mig på stigen. Det är dagar som idag som jag verkligen förstår varför jag tror på Gud. Allt det sköna Gud har skapat, hur våren liksom väcker jorden till liv igen. Gång på gång, på gång. Jag hittar inget bra uttryck på svenska, men om jag använde utrikiska så skulle jag säga att det är alldeles breathtaking. En liten bit upp i skogsbrynet tog jag mig i alla fall när mitt öga fick syn på vitsippor. Ur led är tiden! Vitsipporna borde inte blomma ännu. Ändå kan jag inte låta bli att glädjas. Jag har längtat så efter våren, ljuset och solen.
Tidigare i veckan plockade vi tussilago på friskvårdspromenaden med arbetslaget. Fina va?!
Den här buketten pryder mitt köksbord. Jag blir glad varje gång jag sticker ut huvudet i köket.
Nää nu ska jag ut och lapa sol igen, medan det finns någon kvar.
Öken
Ibland tänk att det finns så mycket mer jag skulle skriva på bloggen om jag var anonym. För att skriva och vara jag, det kan ibland vara väldigt utlämnande. Ändå finns där något slags trängande behov av att få dela orden.
Den senaste månaden har jag gjort något som kan liknas vid en inre, personlig ökenvandring. Det är inte lätt alla dagar. Varje människa vandrar nog där flera gånger i sitt liv, i den oförklarliga ensamheten, tomheten och det stora sökandet efter vidare mening. Även i öknen kan blomma ibland, men vägen är inte lätt genom det karga landskapet. Jag möter mig själv. Det tänker jag är det allra svåraste som människa; att möta sig själv. Det går inte att fly. Min ökenvandring liknar inte någon annans. Jag kan inte tolka någon annans vandring till sig själv, lika lite som någon har rätt att tolka min vandring. Däremot så kan vi dela erfarenheter av livet.
Jag ska skriva brev, och dela erfarenheter av livet med någon som jag litar på ordlöst mycket.
Supacalifragilisticexpialidocious
Vilket för tankarna till ett annat fält där komplexiteten också kommit med åren, och växer ständigt. Tron på Gud. Det blir ständigt svårare och lättare på samma gång.
Bön
Idag är allt fel,
snälla kom till mig med glädje då
när jag inte riktigt förmår att själv glädjas
när jag gråter
Snälla kom till mig med tröst
och trygga ord.
När jag fryser, snälla kom till mig
med värme och omtänksamhet
med din kärlek.
Idag är allt fel!
Tack Gud för att det ibland får vara fel
tack för att du finns här även då
och låter allt bli bättre imorgon.
Amen
Nåja, riktigt så illa är det inte, men jag har sovit dåligt i natt. Mest beroende på ett litet kvinnligt helvete som fäller mig till marken ungefär ett dygn i månaden.
Jag sitter inte fast
På måndag kan man beställa anmälningskatalogen till Universitet och högskolor. På måndag är också första dagen som man kan göra sin anmälan. Det börjar bli dags för mig att ta ställning. Vad vill jag? Vart ska jag ta vägen?
Det slår mig hur fri jag är i mina val. Det finns inget som binder mig, bara vad JAG vill. Det enda jag kan följa är min längtan, min dröm och min egen magkänsla. Det andra säger spelar ingen roll, eller i alla fall inte alls så mycket som det gjorde en gång. Väljer jag fel så får jag helt enkelt välja om. Det är inte svårare än så.
Jag sitter inte fast. Det finns inga band som binder mig, mer än dem jag själv binder mig med. Världen ligger öppen, gränslöst öppen. Jag sitter inte fast, JAG SITTER INTE FAST.
och jag tänker på Marit Bergman som sjunger;
This is the year, this is the year it all will happen
it's finally here, I have been waiting all of my life
put on your coat its time to go, its time for take of
Jag sitter inte fast, och det här är mitt år!
Dagsrapport
- Vädret utanför mitt fönster: Mulet, solen försöker titta fram
- Lyssnar på just nu: RIA som lagar mat i köket
- I går gick jag och lade mig: strax innan midnatt
- I dag vaknade jag: När klockan ringde strax efter åtta
- Jag har på mig: Jeans, svart tröja och min vinröda favoritkofta
- Senaste person som ringde mig: Det var nog R eller möjligtvis min mor
- Senaste person som jag ringde upp: Min mor
- Senaste person som skickade sms till mig: Åsa :-)
- Senaste person som jag skickade sms till: Finaste Annika :-)
- Senaste vän jag addade på Facebook: Yvonne, kanske....
- Som addade dig: Ingen anning.....
- Senaste person som mejlade mig: Studentprästen som skickade en affisch om juni månads Taizéresa.
- Sista sajt som jag kollade på: http://karinlangstromvinge.blogspot.com
- Ska göra idag: Göra agendor till söndagens gudstjänst, ringa i kyrkklockorna (själaringning), spela piano på andakt, vara på Café Marta, sen är det färdigjobbat. Då återstår bara ett besök på biblioteket innan jag får ägna mig åt min favoritsysselsättning. Ligga på soffan och göra ingenting.
- Bra eller dålig dag idag? Än så länge rätt medioker. Jag hoppas på ett uppsving så småningom.
Längtan efter påsk
Sedan tänker jag att det nog också har att göra med min egen ökenvandring, jag är trött på den nu. Jag är trött på att vara trött. Det brukar vara första tecknet på vägen ut.
Om en dryg vecka är det påsk. När vi planerade midnattsmässan slog jag många slag för favoritpåskpsalmen Var ljus över griften och jag lyckades få min vilja igenom. Mycket nöjd med det arbetet. Nu ska jag se på tv.
Dagens skratt
Jobb i England låter ju spännande. Vad är det? Fotomodell? Bartender? Karateinstruktör? (Det är de enda yrken jag kan komma på som stämmer in på dig....)
Till saken hör (men det vet inte han) att sist jag var i London kom en kvinna fram till mig och frågade om jag ville prov-fotografera för något klädmärke. Det var på den tiden jag var ännu smalare än idag. (Givetvis blev jag så överrumplad att jag inte riktigt förstod vad hon sa utan svarade bara "I have no time, my friends are waiting" och sen flydde jag hals över huvud ut ur affären. Efteråt undrar jag om det inte var en dröm. Fast lite stolt blev jag när jag insåg vad jag hade blivit tillfrågad om.
Det där mailet kommer jag ha roligt åt hela dagen. Sen ska jag svara på det också!
Fira gudstjänst
I kväll gick jag och min frid hem och bakade kladdkaka. Den ska avnjutas till Grey's Anatomy tillsammans med vispgrädde.
Inte riktigt klokt
Stringtrosa, långt hår, lägre lön och fjortis - det är ord som flickor i högstadiet associearar med begreppet tejejer.
Jag tycker det känns sorgligt och funderar över om man har en dålig självbild, eller om man ser sig själv som något annat än tjej. Orden från citatet ovan kommer från en stor undersökning där flera tusen flickor har deltagit. Jag blev nästan mer sorgsen än arg när jag läste den lilla artikeln på sida 3 i Metro. Är det vad som gör tjejer till tjejer, att vi har på oss stringtrosor, att vi får lägre lön, att vi har långt hår och att vi är fjortis. Själv känner jag inte riktigt igen mig i något av orden. Jag hoppas även att det lönegap som finns mellan män och kvinnor ska vara betydligt mindre, helst inte längre existera om tio år. Jag hoppas i alla fall, och tror på framtiden trots allt.
Hur som helst tycker jag inte det är riktigt klokt. Jag kanske överreagerar? Vad tycker ni?
Hur Moll kan bli Dur om så bara för en liten stund.
Dagen började i någon slags domedags känsla. Allt gick verkligen fel, hemma, på jobbet och i allmänhet. Som tur är så är jag inte sämre än att jag kan ändra mig. Tvärtom är jag väldigt bra på att ändra mig. Så nu tänkte jag berätta om dagens TRE (ja, alla goda ting är ju tre) fantastiska saker.
Jag är duktig på att hantera pengar. För att vi som arbetar med Café Marta (självhjälpscafé) ska kunna ge människor bättre råd om hushållsekonomi så var idag två damer från Stadsmissiones rådgivningsbyrå för att berätta om hur man gjorde en hushållsbudget. Jag lever way under den budgeten och lever ändå ett gott liv. Att lyckas spara 600 kronor på en månad med min lön är inte dumt! Jag är duktig, så det så!
Jag fick ett rekomendationsbrev av min fd engelsklärare. Jag ska söka jobb utomlands och idag kom med posten det finaste rekomendationsbrev som jag har läst. Är jag så här bra? tänkte jag. Tydligen. Om jag inte aktar mig kan allt berömet stiga mig åt huvudet. Brevet är nog i alla fall till god hjälp för det arbete som jag vill ha.
Den sista räkningen på bredbandet kom idag. Det är sista gången jag betalar bredbandsräkning till Bredbandsbolaget. Det har inte varit toppkvalité, däremot har det varit svindyrt. Visserligen blir vi utan fast telefon och internet vår sista månad i Göteborg. Men för att spara ungefär 500 (bredband+telefoni) kronor på en månad så kan jag leva med det.
Jag kommer kunna spara hur mycket pengar som helst av april lönen. Fast de där 350 kronorna som i vanliga fall går till bredbandsräkningen får nog i slutet av april gå till ett par nya jeans i stället. Det vill jag helst köpa någonstans där en trevlig expedit kan hjälpa mig att hitta. Att köpa jeans är GRYMT svårt. Så vi kan väl sammanfatta det med att jag till skillnad från föregående dagar är ganska nöjd ikväll.
Lagen om alltings jävlighet
Jag är riktigt jävlig och gnällig idag. Så jag ska akta mig för att prata med för mycket människor. Någon medmänsklighet har jag ändå kvar och vill inte låta ilskan gå ut över någon som inte förtjänar det. Självklart är det jag som har fikan på personalsamlingen också. Skit, skit, skit!
Jag återkommer när jag är på bättre humör, och lite mindre omogen.
Knepigt
Dessutom hinner jag aldrig vila, och har alltid dåligt samvete för att jag inte sköter om hushållet (trots att jag sköter om hushållet.) Jag längtar efter en egen plats, något som är mitt, som inte behöver delas eller kompromissas hela tiden. Det räcker nu.
Jag vill inte vara med mer. Jag vill vara färdig. Jag vill skita i resten. För trots allt känns det som om jag är här på nåder. Jag är här och kommer att försvinna, inte precis någon bekväm situation att sitta i. I övrigt är jag rätt less på det mesta på jobbet. Inga ansvarsområden och det som en gång var mina har till viss del tagits över av andra. Ibland känns det som om jag är kvar med skiten.
Att livet för övrigt inte är så bra kan ha med saken att göra också. Jag reagerar mer än vad jag kanske skulle ha gjort annars. Dessutom har jag ruskigt ont i ryggen och hormonerna har spel.
Jag är säker på att jag om ett halvår ser tillbaka på det här volontäråret som något oerhört positivt. Då är vi i september och jag har påbörjat nästa del av livet. För jag har hur som helst lärt mig mycket här.
Det räcker nu. Jag vill inte mer, jag vill åka hem!
Nu är det vår!
Jag har bestämt att det är vår nu, vinterjackorna har förpassats till garderoben. Så sent som kl 18 när jag var ute så hade jag nämligen bara fleece tröjan som jacka. Det räckte gott och väl. Skönt med våren, även om solen avslöjade hur lite städat det var i morse. Sol, skicka mer sol!
Arg, less och trött.
Jag är trött på det här, trött på volontäråret. Trött på att vara någon andra kan köra med, trött på att bo tillsammans med någon jag själv inte valt att bo med, trött på att inte ha något eget. Trött på att kompromissa hela tiden, trött på det mesta helt enkelt.
Det enda goda ilskan för med sig är att jag kommer att ha ett skinande rent hem när eftermiddagen övergår ikväll. Om jag inte kan med att skrika så kan jag ju alltid städa. Städa är terapi. Jag ska putsa fönster, skaka mattor, gå med pappers insamlingen. Damma. Jag ska göra allt och sen ska jag var nöjd.
Fast jag vill vara arg ett tag först, så innan jag börjar städa så äter jag
En blogg i moll
All ledig tid tillbringas i soffan, inlindad i täcket och med en bok, eller möjligtvis ett TV-program. Jag är rätt trött på det mesta just nu, less. Mycket som är knepigt. Jag tar kanske livet på för stort allvar? Jag vet ju inte hur man gör annars. Jag längtar efter att skratta.
Förresten, visste ni att man kan längta så mycket efter närhet, beröring att det gör ont i hela kroppen? Jag vet att man kan. Jag vet.
Den ordlösa smärtan och försoning
Smärtan behöver ord för att övervinnas, annars kunde vi inte stå ut med den. - Bönboken, tradition och liv
Det slog an något i mig. Jag tänker också att en förutsättning är att någon vill dela orden med oss. Att vi har någon att säga orden till. Ord i tystnaden, i tomrummet kan ibland kännas meningslösa. Det finns så mycket ordlös och skamfylld smärta runt om i vår värld. Att sätta ord på smärtan är nog första steget mot försoning.
---
Idag är det Jungfru Marie Bebådelsedag. Jag har jobbat, vi har dragit in pengar till Vatteninsamlingen. Gott! Det regnar och blåser i Göteborg. Jag önskar mig någon annanstans. Tröttheten lägger sig som ett lock över tillvaron. Nu åker jag till biblioteket.
Kyrkbröllop
Funderingar kring ett hushåll
När jag sedan plockade ut lakanen ur torktumlaren kände jag att jag väldigt gärna ville stryka dem. Så där kan ju inte sängkläder se ut! Skrynkliga lakan har aldrig för i min levnad varit något jag hängt upp mig på. Någon gång ska väl vara den första.
Jag börjar se saker jag aldrig såg förut, sådant jag aldrig brydde mig om i min lägenhet i Söderköping, fönstren behöver tvättas, det är damm i hörnen, det ligger tidningar över hela rummet. Diskbänken är alldeles överbelamrad. Så kan det ändå inte se ut, den här lägenheten går inte att visa upp för folk. I nästa sekund tänker jag; HJÄLP! jag håller på att bli som min mamma. Tack Gode Gud att jag har fått en massa andra gener också.
Nu står det en sockerkaka i ugnen till morgondagens brödauktion, och en kastrull med klyftpotatis står och väntar på diskbänken. Jag är så huslig!
Någon sa; tack för att du är du! Dagen kan inte bli mycket bättre än så. Trots skumma tvättfunderingar och små I-landsproblem.
Filmklipp
Varmt tack till Åsa för fredagskvällens underhållning!
Tvättfunderingar
Nu har jag hur som haver suttit och funderat på vad jag behöver tvätta, och kommit fram till att jag nog nu äntligen ska ta tag i allt det jag har tänkt att "jag ska tvätta någon annan gång när jag har tid" Vilket innebär en massa mer tvätt än jag vanligtvis brukar tvätta. Att hinna tvätta inom ramen för tvättiden är inget problem, men att allt ska hinna torka är ett större problem. Jag inser att det saknas en sådan manick i mitt hushåll. Så om någon vill köpa en present till mig så blir den där tvättställningen alldeles utmärkt.
På grund av att jag skrivit det här inlägget funderar jag på om jag inte är en något förvuxen 20-åring. Nåja, 20-åringens mage är i alla fall tom, och ska nu fyllas med ris och kyckling (rester från gårdagens lunch på jobbet, och vår kyrkvärdinna & co. lagar FANTASTISK mat).
UPPDATERING
Min mamma har lovat att köpa mig en sådan där manick till min nästa bostad. Jag är nöjd.
Påskris i kvadrat
Den här förmiddagen har jag producerat påskris för brinnande livet. Det blev smutsigt värre på golvet, men snygga ris med färgglada fjädrar. Gula, lila och lysande gröna. Konstigt nog gör det mig ändå sorgsen. Å andra sidan verkar det inte vara mycket som gör mig på annat humör just nu. Sorgsen verkar vara en ganska god beskrivningav hur läget sett ut i en dryg vecka nu. Det är ganska skönt, tänker jag, att få vara sorgsen utan att omgivningen tjatar om att jag ska rycka upp mig. Sorgsenheten försvinner så småningom. Kanske lagom till påsk.
Det är fredag nu i alla fall, det är helg. Så skönt. I morgon ska jag tvätta och läsa i min bok. Det räcker. Mer behöver jag inte göra.
Om konfirmander
Bus, fniss och okoncentration kan jag till viss del ta. Jag var likadan när jag var fjorton. Det fanns så mycket som var intressantare än Gud. Respektlöshet däremot, det klarar jag inte alls av. Det går inte. Jag blir så arg att jag kokar när någon medvetet går in för att sabotera. Jag var trött innan, nu är jag nästan så trött att jag vill kräkas. Jag tappade lusten till allt. Jag tänker att respekt ändå är något absolut grundläggande för alla relationer. Det är sorgligt, och nästan synd om dem som inte lärt sig att respektera andra människor.
Egentligen tycker jag om mina konfirmander i den här gruppen också. Det som gör mig mest ledsen är att så mycket tid går åt till att hålla ordning så att man inte hinner lära känna dem. Vi har några tjejer med mycket tankar men tyvärr får de alltid stå tillbaka. Vi hinner inte! Hur gör man?
Tankar om kyrkan
Jag tycker att kyrkan ska vara en närvarande del i människors vardag i det Svenska samhället. Jag tycker att kyrkan (vi) ska visa på Guds stora kärlek. Min farmors bror (präst) sa något klokt en gång till min farfar som knappt ville ha något med kyrkan att göra; "Om jag inte kan visa vad jag tror på genom mitt sätt att leva, då är det ingen mening att jag står och pratar om det". Jag gillar min gammelmorbror. Det är så jag tycker, vi kan väl leva i stället för att prata? Jag är trött på ord.
Nystan av tankar från förvirringens land
Först en varning. Jag borde sluta att skriva saker så här dags på dygnet. Det tenderar nämligen till att bli en smula förvirrat och inte helt logiskt. Ändå, trots motsägelsen i det hela är det så här dags jag har mest att säga. Flest tankar att dela med mig av.
Först, som ni säkert förstått av mitt tjatande; Jag är trött! Trötthet har en viss förmåg att göra mig på dåligt humör. Det är lite underligt då att något så litet som In resurectione tua christe (kristus har uppstått och lever) kan göra mig så glad. Jag tycker mest det är snurrigt och mystiskt att något så "formlöst"(eftersom jag tappat ordet jag egentligen vill använda), och oförklarligt kan göra mig så glad. Nästa tanke; är jag knäpp? Jag gissar att det är mitt sätt att tvivla, på det viset och på många andra vis. Hur som helst gör det mig glad att höra Taizésången, visserligen på lain, men jag vet att de sjunger "Låt himlarna och jorden jubla sjunga. Kristus har uppstått och lever."
Sedan tänker jag på familjen. Det är inte lätt alla gånger, eller aldrig. Jag tänker inte vika ut min familj här. Människor bekanta med familjemedlemmar läser vad jag skriver och jag är inte anonym. Jag medger hur som haver att det är mer komplicerat än jag önskar och att Göteborg är en lagom distans till det hela.
Jag undrar också hur man bär sig åt för att välja väg för nästa del av livet. Varje del i mitt liv är just nu ungefär ett år långa. Hur ska jag veta? Jag är så trött på att ta ansvar. Jag gjorde det alldeles för tidigt liksom. Vart ska jag vara i höst? Vad jag än berättar för er, tro inte på det förrän ni verkligen ser att det händer. Jag är sådan, på gott och ont. Jag ändrar mig ofta, provar mina idéer. Det som händer håller liksom bättre när jag luftat det, vridit dem och vänt dem tillbaka igen.
Till sist; Läs "Fotografens flickor" minns tyvärr inte namnet på författare just nu, men boken är bra. Själv ska jag börja läsa "Kyrkbröllop" av Moa Martinsson imorgon.
Rapport från trötthetens land
Jag åkte, trots motvilja, de 15 minutrarna in till staden och köpte bussbiljetter. Jag ska åka hem, och vara hemma 10 dagar. Min sista semester. Tiden går fort. Idag är det exakt tre månader kvar tills jag slutar. Hösten är fortfarande ett blankt blad. Det får vara så. Jag orkar inte just nu.
Använda ögonen
Tröttheten för med sig en del goda saker också. Jag orkar inte säga så mycket. Jag tittar och lyssnar mest. Jag ser så mycket mer när jag inte är så upptagen av mig själv, vad jag ska säga och mina egna tankar. Jag har just nu inget behov av plats eller att synas. Det finns andra människor som har det märker jag. En kollega som tillsammans med andra människor alltid är den som pratar och hörs. För att sedan beklaga sig att han hörs så mycket. Jag är fascinerad. Vi har ett behov av att vara behövda. ´
Jag ska dra mig in i mig själv nu igen. Jag tänker nog inte ens träna ikväll. Att gå till jobbet är all social samvaro jag riktigt orkar med. Dessutom är jag ensam hemma ikväll. Jag kan tända ljus och lyssna på tystnaden. Det blir mycket bra.
Ännu
Jag är fortfarande trött, väldigt trött.
Det är därför det inte publiceras några inlägg med direkt mening.
Jag orkar helt enkelt inte.
Jag fortsätter med mitt Kyrie och hoppas höras.
Riktiga vänner
Vila
Vi behöver platser att vila på, människor vi kan vara med utan att göra. Vi behöver, som en god vän skrev ,"se om vårt eget hus" ibland.
Jag undrar vad mina grunder till att stanna i Göteborg till hösten är. Varför gör jag det? Svaret är just nu att jag faktiskt inte vet. Därför att beslutet mest av allt plågar mig. Jag känner ingen glädje i det. Någon fick mig att tänka om. Någon som mötte min hemlängtan och såg lite bortom alla ord och förklaringar. Hon frågar så att jag inte kan slingra mig.
Var vill du allra helst vara och med vem?
Då är svaret enkelt. Allra helst, mest av allt egentligen så vill jag var i Linköping. Med vem? Jag vet inte riktigt. Människor rör på sig, men jag vill gärna vara med min vän A. Vilket inte är två förenliga möjligheter. Jag vill vara där jag känner mig trygg. Linköping. Jag vill vila, sätta bo, låta rötterna leta sig djupa, komma hem.
Gode Gud, hjälp mig!
Kyrie
De gånger mina fötter står där de står nu då är "Kyrie" den vackraste bön jag vet. Herre förbarma dig. Jag måste inte bära allt ensam.
Jag är väldigt trött. Det har varit mycket. Det har tagit känslomässigt. Jag kommer snart tillbaka igen, men just nu är jag trött. Jag blundar och sänder mitt Kyrie, mitt Herre förbarma dig mot någon som jag tror bär mig.
Tidigare ikväll besökte jag min konfirmationskyrka. Den har krympt sen sist. Valven känns inte riktigt lika stora längre, men det är tryggt där, med bekanta tanter, gamla agendor (som jag visserligen tycker behöver revideras) en känd präst och en känd organist. Vacker fiolmusik och psalmmusik från den välbekanta orgeln. Vi sjöng en av mina favoritpsalmer.
I Guds kärlek vill jag vila
vet mig önskad, älskad, sedd
övar mig i barnets tillit
prövar höjd och djup och bredd.
Psalm 522:2
Det är okej att inte orka. Bara så ni vet.
I föräldrahemmet
Nu har jag alltså landat i föräldrahemmet, sovit här en natt och umgåtts med min syster hela förmiddagen, vilket inte händer allt för ofta. Nu har hon övergett mig för en fika med grannen och jag surfar på universitets hemsidor och tittar i kurskatalogern.
Som Lasse konstaterade igår kväll har jag en utvecklad förmåga att ändra mig varannan minut. Alltså kommer inget vara bestämt förrän jag skickat iväg min ansökan 15 april. Det som däremot är helt säkert är att jag blir kvar i Göteborg. Åtminstone ett år till. Jag kan inte säga att det är det jag absolut vill göra, men jag behöver göra det. Jag behöver bli kvar i Göteborg. Det är svårt för mig att "erkänna" det för mig själv, men jag har gjort det i alla fall. Alternativen för hösten är i alla fall just nu som följer (utan inbördes ordning):
¤ Litteraturvetenskap (har blivit extra taggad till att läsa något sånt nu när jag börjat läsa "klassiker")
¤ Socialantropologi (verkar himla intressant)
¤ Teologi (någonstans därborta finns ett mål som kräver teologi, samt att jag tycker det verkar väldigt skoj)
¤ Beteendevetenskapliggrundkurs (bara för att det är intressant)
¤ Praktisk filosfi (visserligen får jag stundtals huvudvärk av filosofi, men tycker att det är fantastiskt intressant!)
Ett litet smakprov på de tankar som rör sig i huvudet på mig, och vad jag funderar på till hösten. Nu är det bara 1,5 månad innan jag måste bestämma mig, det kryper närmare.
Just nu funderar jag på att leta upp en promenadpartner och gå en sväng i Söderköping. Tyvärr bor inte mina promenadkompisar här längre så jag måste fundera först.
